Myom

Myom är en godartad tumör, knutor av muskelceller och bindväv, som uppstår i livmoderns muskelvävnad. Myom kan se ut på olika sätt, de kan sitta som en bula i livmodern eller sitta i själva väggen på utsidan. Det är vanligt att flera myom uppstår samtidigt. Storleken och hur fort de växer kan variera, en del myom är inte större än en ärta efter många år. En del kan bli upp till 10 centimeter stora eller större på ganska kort tid.

Myom är vanligast hos kvinnor mellan 35-46 år.

Myomen utgår från livmoderväggen, och kan sitta både på utsidan eller som en bula inne i livmodern. Hur fort myomen växer, eller hur stora de blir, varierar. Om du får ett myom kan det komma fler. Myomet kan också växa till.

Om myomet växer hastigt eller orsakar smärtor kan det i sällsynta fall, ett till två fall på 1000, vara tecken på cancer. Därför kan det vara lämpligt att göra kontrollundersökning var sjätte månad under något eller några år i samband med att diagnosen ställs för att kontrollera att tillväxten är stillsam.

Myom är vanligtvis inte något hinder för att bli gravid. De kan dock behöva kontrolleras vid smärta eller blödningar som kan orsakas av myomen.

Myom är vanligast hos kvinnor efter 35 år och förekommer sällan före 20 års ålder. Ungefär tre av tio kvinnor över 30 år får myom. I klimakteriet brukar myomen minska i storlek och ibland försvinna helt. Nya myom bildas inte efter klimakteriet.

Här är en pedagogisk bild på myom. De är inte så här söta i verkligheten. Trust me.

Symtom vid myom

Myom ger ofta inga symtom alls, speciellt inte om de är små. Av en del myom kan du få rikliga, långvariga och smärtsamma menstruationer. Större myom kan också irritera genom sin tyngd. De kan trycka på urinblåsan och göra att du får besvärligt att kissa. De kan också trycka på tarmen.

Myom kan också vara en bidragande orsak till ofrivillig barnlöshet.

Små myom som inte ger några symtom behöver inte behandlas. Däremot görs regelbundna kontroller för att se hur de utvecklas.

Myom som ger besvär i form av rikliga blödningar, utfyllnadskänsla, täta trängningar till vattenkastning, eller smärtor behandlas.

Rikliga blödningar kan behandlas medicinskt i första hand. Andra symtom kan ibland motivera en operation. För att behålla livmodern kan man avlägsna enbart myomen via bukingrepp, titthålskirurgi, hysteroskopisk kirurgi eller emboliseringsbehandling. Ibland avlägsnas hela livmodern.

Bortoperation av livmodern, hysterektomi: många gånger är det enda eller bästa behandlingsalternativet att operera bort livmodern. Olika operationsmetoder kan bli aktuella.
Vid godartade sjukdomar i livmodern kan denna ofta opereras bort nerifrån slidan, så kallad vaginal hysterektomi. Detta förutsätter bland annat att livmodern inte är för stor. Ett annat alternativ kan ibland vara laparoskopisk hysterektomi. Många gånger måste man dock  ta bort livmodern via ett snitt på magen, abdominal hysterektomi.
Både vid laparoskopisk och abdominal hysterektomi kan livmoderhalsen ibland lämnas kvar. Detta kallas subtotal hysterektomi och förutsätter bland annat att du aldrig haft några cellförändringar.

 

Efter Hysterektomi

Flera av de som hamnar på min blogg söker på saker som ”lyft efter hysterektomi”, ”blödning efter hysterektomi” osv. Därför kommer här ett inlägg om just begränsningar och vad man kan förvänta sig efter operationen.

Superviktigt: Följ alltid läkarens/sjukhusets rekommendationer. Ha en dialog med dem genom din återhämtning och våga slå dem en signal.

Lyft: I mitt fall så låg begränsningen på max 4,5 kg efter operationen. Informationen får man av sjukhuset och det är viktigt att följa den.
Begränsningen är ju dels till för att man inte ska slita upp något (huden, musklerna och ev organ de sytt i) och dels för att du inte ska riskera att få bråck. Ha en dialog med din läkare eller den kontakt du fick på sjukhuset (de skickade med ett nummer jag kunde ringa om jag hade frågor). Du kommer inte vilja lyfta något direkt efter operationen. 1 kg mjölk kommer vara en utmaning första veckan.

Sjukskrivnig: Jag var sjukskriven i 5 veckor. Detta beror helt på vilken typ av operation du gjort. Mitt snitt går från naveln och ner.

Sex: Min läkare sa till mig att inte ha sex de första 6 veckorna (lätt att komma ihåg). I ärlighetens namn är man inte intresserad av det så det är inga problem att ”hålla sig”.

Träning: Man ska gå så mycket man kan efter operationen. I början är det bara korta vändor till köket och toaletten, men det är jätteviktigt att man rör på sig hela tiden. Detta för att man inte ska få blodproppar i benen vilket är en stor risk efter en bukoperation.
I mina papper stod det att jag fick börja träna efter 4 veckor, men då tänker de inte på löpning 1 mil, hård styrketräning, svinga en kettlebell osv. De syftar mer på långa powerwalks, crosstrainer och kanske lite statisk träning (likt de man ska göra efter en graviditet för att få magmusklerna att gå ihop).
Crosstrainern var min absoluta favorit eftersom det är en jämn rörelse och det inte blir några stötar och jag rekommenderar varmt att ta hjälp av en PT efter vecka 5. De har stenkoll på vilka muskler som aktiveras i olika övningar. Använd vecka 4 till att testa få upp pulsen lite och se hur kroppen reagerar på det, räkna med korta pass i början. Jag ska säga också att det är ”av” eller ”på” när det kommer till vad du kan och inte kan göra. Kroppen säger tydligt ifrån och det gör skitont om du gör något som inte inte ska göra, så det råder aldrig något tvivel.

Blödning: Efter operationen blöder man inget från snittet (iaf inte i mitt fall). Däremot kan du blöda internt och det kommer ut samma väg som mensen (vi slipper i alla fall det helvetet varje månad nu). Jag fick info om att man kan blöda 2-3 veckor efter operationen, men jag blödde inte alls de veckorna. Jag började istället blöda vecka 3-6. Jag ringde läkaren och då fick jag veta att det är vanligt att man blöder när stygnen som sitter i kroppen börjar lösas upp. Man kan till och med blöda ganska kraftigt då. Ring ändå sjukhuset för att göra en bedömning om du bör söka vård om detta inträffar. I mitt fall var det ingen kraftig blödning.

Feber: Ring sjukvårdsupplysningen! Om de säger åt dig att avvakta så kan du göra det, men om du känner att något är fel så uppsök akuten direkt. Det är väldigt viktigt att du lyssnar på kroppen.

Hoppas detta är till hjälp